Att träffas och prata och se varandra i verkligenheten är något många längtat efter under den pandemitid som varit (och är). Jag ville trots min digitala release, som blev mycket lyckad, ha ett ställe och en möjlighet att träffa mina vänner och köpare.
Med lite extra mod i bagaget begav jag mig i mitten av juni till Café Torpet för att fråga om jag fick lov att sitta hos dem en lördag och lämna ut beställda böcker, signera samt sälja till allmänhet som läst om mig i Alekuriren.
”Självklart” var deras svar. Sagt och gjort den 3 juli bänkade jag mig med några böcker att lämna ut och familjen som sällskap. Jag visste att en och annan vän skulle dyka upp, men vågade inte räkna med sällskap hela dagen. För säkerhetskull hade jag även tagit med mig min dator så att jag skulle kunna skriva på det nya manuset om det blev lugnt.
Över min förväntan kom det fler än jag väntat, mest vänner, men faktiskt även en och annan köpare som som jag inte kände sedan innan. Det var även flera som kom förbi för att prata med mig om händelsen jag skriver om i boken.
Störst intryck för mig gav den unga killen som kom fram. Först tittade han i blädderexet av boken och snart berättade han att han bott i området där överfallet skett och att många boende i området tyckt det varit otäckt att en sådan händelse kunnat ske just där, i det lugna villaområdet. Innan han gick fick jag också veta att han tyckt det varit kul att gå till biblioteket och lyssna på saga när jag jobbad i Älvängen. Mitt bibliotekariehjärta sög åt sig av berömmet och jag erkänner att jag blev väldigt glad för att han kom fram och pratade!
Det var en lyckad dag med många samtal och möten med goda vänner i fin miljö. Har ni en stund över någon gång och är sugen på en riktigt go räkmacka i underbar miljö ska ni besöka Café Torpet i Skepplanda.
